Det farliga är att inse att vissa måste gå medan andra får flyga och vi här nere får se på. Jag har försökt så många gånger men det händer alltid samma sak, mitt hjärta splittras som ett skört fat. Ni som ensamma flyger och ser oss här ensamma stå, räck ut en hand och låt oss få hänga på. Ty att vara ensam kan smärta mer en slag och hat, och ett hjärta är i grunden skörare en ett simpelt fat. I många fall har jag fått tag på en ängel som for förbi men det händer alltid samma sak hjärtat krossas mot ensamhetens asfalt som ett ovärderligt fat. En del av er änglar flyger med demoner som ni inte ser som döljer sig som en ängel för att sedan smyga sig på, klippa era vingar så att ni faller ner mot oss här nere så ni egen måste lära er att gå. Den dagen jag flyger med er kommer vara den lyckligast i mitt liv, inga bekymmer som river i min själ som får en att undra om man är något värd. Ty i skyarna finns hoppet och bland molnen finns inga problem för där flyger bara lycklig änglar med sina hjärtan av guld ihop om att aldrig mer få landa med fötterna på denna fördömda jord. Men tyvärr så är era guld hjärtan lika sköra som mitt och det finns dom som tävlar vem som kan skada det mest för att få det dom vill som driver er in i sorg och får era vingar att sluta bära. Det är enda jag vill säga att jag finns här och jag hoppas att en dag att en av er plockar upp mig och låter mig flyga med iväg. Ty när den sanna kärleken där finns det alltid vingar som bär.
av: Jonas Pettersson
|
Här har vi en lite sak jag skrev som heter Flyga med Änglar.
|